Moa bor tillsammans med sin sambo Tobias och deras dansk-svenska gårdshund Sigge i en lägenhet i centrala Borås. Sigge är född i oktober 2018 i Töreboda och har bott med Moa och Tobias sedan mitten av december. Moa är ny i hundvärlden och i hennes blogginlägg får ni hänga med på de äventyr de hittar på och de lärdomar hon tar med sig längst vägen.

 

Inför att Sigge skulle flytta in hos oss så hade jag skrivit en tämligen väldetaljerad inköpslista över saker som skulle behövas köpas. Det var allt ifrån en bädd till schampo och tandborste. 

Några veckor innan det var dags för att hämta Sigge fick vi även ett dokument från hans uppfödare om vad vi skulle få med oss och vad som skulle vara bra att ha hemma – vilket nog var tur för då insåg jag att jag inte behövde köpa hela djuraffären… 

Vi kom fram till att vi kunde skala ner listan något, och vi behövde inte stå redo med flera olika sorters ben, godis och annat krimskrams, utan detta kan vi inhandla allt eftersom. Valpen vill ju trots allt nästan bara vara med sina nya människor första tiden och komma in i sina nya rutiner.

Se till så att ni kan ha det lugnt och inte behöva rusa iväg på flera olika ärenden eller jobbsaker den första tiden som er nya hund bor hemma hos er. Det är en helt ny omställning – den har lämnat sin trygga mamma, sina kullsyskon och kommit till en ny, helt okänd plats med personer som den inte känner. 

Innan vi skulle hämta Sigge hade jag kontakt med uppfödaren som fick besvara en mängd olika konstiga frågor som jag kunde komma på under alla tider på dygnet. ”Hur mycket ska han äta?” ”Hur gör vi själva ’överlämnandet’?” ”Hur ska vi betala?” och så vidare. Alla dessa svaren kom i det dokumentet som vi fick, tillsammans med en hel del bra uppfostingsknep, allmänt hyfs som hundägare och vad som kan hända med den lilla valpen under den första tiden. 

Det är att rekommendera att valpen äter samma foder när den kommer till sitt nya hem som den gör hos uppfödaren. Det är en så pass stor omställning att flytta så magen kan krångla lite på grund av det, och då är det onödigt att ställa till det ännu mer med ett foderbyte. Men finns det ingen möjlighet att fortsätta med det foder som den ätit hos uppfödaren kan det vara bra att få med en påse med den maten så man kan fasa in den nya maten långsamt. Vår uppfödare var återförsäljare för det foder som Sigge hade ätit från början, så vi valde att köpa med oss en säck därifrån när vi skulle hämta honom. Vilket gjorde att vi inte behövde köpa foder innan. 

Hur det går till när man ska hämta sin hund finns det nog lika många olika sätt som det finns uppfödare, och jag är inte rätt person för att säga vad som är rätt eller fel. Men jag tyckte att så det gick till när vi hämtade Sigge var enkelt och smidigt. 

Vi fick börja med att skriva på alla papper, se veterinärbesiktningsprotokollet, gick igenom stamtavlan och fick oss en grundlig genomgång av vad allt betydde. Därefter kom frågan som jag hade förberett mig för så noga jag kunde: ”Har ni några frågor?” OM jag hade! Jag hade laddat hela bilresan dit med vad jag skulle ställa för frågor. Men just då var min hjärna helt blank. Inte en enda fråga kunde jag komma på. Därför har jag ett tips till er som jag råder alla att göra – skriv ner era frågor på en lapp och håll den i handen!!

Jag skickade ett sms med mina frågor senare under kvällen så det löste sig ändå, men där och då stod det helt stilla…

Sedan betalade vi för vår lilla juvel, köpte foder och packade in det i bilen. Därefter gick uppfödaren iväg och hämtade Sigge inne hos hans mamma. Detta för att tiken inte skulle koppla ihop nya människor just nu = en valp försvinner. 

Det tyckte jag var väldigt skönt eftersom att jag hade bävat en del för det ögonblicket, skulle jag kunna med att ta Sigge ifrån hans stora trygghet i livet?! Och när hon kom bärande på vår lilla skatt invirad i en filt som luktade som hans mamma så letade sig tårarna fram hos mig - äntligen! 

Vi satte oss i bilen och jag fick Sigge i knät, sedan var det bara att rulla ut från uppfarten och fortsätta hemåt. Nedför allén rann glädjetårarna på mig och Sigge kollade nyfiket runt på omgivningarna. 

Sigge sov nästan hela vägen hem, två stopp för att kissa på den ca 2,5 timmar långa resan. I slutet blev han lite åksjuk och levererade en härlig spya i knät på min sambo, men alla var lika glada för det ändå. 

Väl hemma knatade vår lilla prins runt som att han alltid hade bott här. Han gick och la sig i sin bädd, hoppade runt på vardagsrumsgolvet och krävde uppmärksamhet när han kände för det. Men det tog inte lång tid innan han kurade ihop sig i soffan och sov en bra stund, och vi kunde andas ut över att han inte verkade allt för ledsen för att vara med oss.